...världens längsta dag, ja i alla fall är det så det känns.

Spenderade större delen av eftermiddagen på sjukhuset, upp och ner med olika hissar, in och ut ur olika rum, olika undersökningar till höger och vänster. Jag vet iaf att jag är frisk som en nötkärna, men mina nerver håller på att explodera.

Känslan som jag har i kroppen går inte att beskriva, jag är så fruktansvärt nervös, på gränsen till orolig, men inte riktigt, samtidigt är jag förväntansfull och pirrig, på ett positivt sätt.

Alla känslor i kroppen har krockat och bildat en ny känsla som jag inte riktigt har namn på.

Jag har packat bebis lilla BB-väska, eller ja, "lilla" är helt fel ordval :)

Nu ska jag ta mig an min egen, det blir svårt. Förutom alla dom här nödvändiga sakerna som ska med så vet jag inte vad jag ska packa ?

När jag väl har satt igång packandet så kommer det sluta med en väska i storlek med "1-årig-jorden-runt-resa"...

Nu ska jag göra mig en kopp te..